obehag

Idag fick ja en obehagskänsla... Brukar inte få d ofta. Kan hända nångång.
Man råkar få ögonkontakt me någon å känna obehag.. Så va d idag. På bussen.
Vi klev på, satte Emilla ordentligt på sätet å gick å visa min sms biljett. På vägen till ungarna fick ja ögonkontakt me den här skumma utlänningen. Han va inte gammal. Runt 30. Han satt me armarna i kors. Tittade. Han tittade på mig när jag gick förbi.
Nånting va inte rätt me den här killen.
Vi kom till mesta å 1 busshållsplats ifrån vi skulle kliva av så går han till ett säte på andra sidan han å bara tittar på sitsen å golvet.
Sen kommer han å sätter sig bakom oss.
Jag plingar å vi går av. Han ser att vi går av då går han oxå av.. Han hinner av före oss.. Han går åt ett annat håll mot vart vi skulle.

Vilken jävla tur. Jag litar inte ett dugg på okända människor. Man vet aldrig.
Ja kände sånt jävla obehag bara. Men tänk om han tittade vart vi gick?
Tänk om han ser att vi e hemma själva? Man kan ju stå vid vägen å kika in här.
Fast d tror ja ju inte.

Man kan aldrig aldrig aldrig veta.