Välkommen!
söndag 23 september 2012
Älskade Neo
Neo mitt älskade barn... Fyy fan så orolig du gjorde mig idag. Vilken panik ja hade. Inombords. Är jag panikslagen visar jag oftast inte d för ungarna. som idag. Fyy fan va hemskt d va. D va som att han dog. I min famn... Neo sov på förmiddagen å d e ovanligt för att vara han. Tänkte att han e väl trött efter helgen säkert lr så håller han på å bli sjuk igen. Frej är förkyld å hostar å förpestar oss alla här hemma. Neo vaknade sent. Runt halv ett. Han hade kissat i sängen så han fick bada snabbt i svalt vatten då han va varm.. Å han har inte kissat i sängen på jätte länge då han e helt blöjfri.. Bara d va konstigt..
38,5 hade han i temp... Han spydde upp köttbullen som han åt till lunch. Inge konstigt. Han brukar spy när han får feber...
iaf.. vet inte va vi gjorde här emellan för strax efter 15 så satt vi i soffan å titta på animal planet. Jag håller om han å vi myser.. Känner att han börjar rycka me ben å armar å försöker titta på han. Får inge kontakt me han å säger till Frej att visst e han konstig.. Han dreglar å ögonen börjar dras åt höger. Uppåt. Båda 2..
Försker prata men inget. Han andas inte ens märker ja. Han typ tickar me andningen. Lägger han i mitt knä å föröker prata me han. Han blir blå å ja får panik då han inte ens andas. Säger till Frej att han ska ringa ambulans direkt. Sjukvårds rådgivning skiter vi å ringa då man får vänta ibland upp till 30 minuter. Nu hade vi panik. Frej springer efter sin mobil å ja sitter me Neo i knät å ser hur han blir av krampanfallet..
Fyy fan så vidrigt d va! Det varar i ca en halv minut men kändes som en evighet.. D första Neo säger när han "kommer" tebax är, mamma, mamma, mamma, mamma,mamma... Å då v ainte tårarna långt ifrån. Emilla började gråta men sa att hon inte behövde göra d då ambulansen va på väg..
Jätte blek va Neo när dom kom.. Dom tyckte att vi skulle åka me iaf. Neo ville inte att Frej skulle följa me han så ja tog upp Neo å så börja han spy.. Ja står å tar emot alla spyor me min hand å Nicholas kryper på golvet. Frej sprang ut till bilen för å hämta stolen.. ja fråga om ambulanskillen kunde ta up Nicholas så han inte kröp i Neos spyor. Nicholas brukar va blyg för främmande männsikor men inte nu. Han pilla på ambulanskillens knappar på tröjan. =) Bad Emilla om handdukar så ja kunde torka av Neo lite å lägga över spyorna på golvet. Gick å hämtade tvättlappar å tvättade av han lite snabbt. Jag tvättade händerna å bytte kläder å tog me mig Neo ut till ambulansen..
Grannen va snäll å fråga om hon skulle ta Emilla så länge om vi ville åka både ja å Frej. Emilla e ju inge svår direkt men Frej stanna kvar me Emilla å Nicholas. I ambulansen fick Neo en jätte fin nalle. Å då va han som vanligt igen. Pratade om grävmaskiner, lastbilar osv. Ambulnaskillen tyckte att Neo va så duktig me å kunna 2 språk så bra för att va så liten...
Å va ja tyckte synd om Neo. Han kommer inte ihåg alls varför vi åkt till sjukhuset. Han ville bara hem därifrån å bygga lego. =) Hon på akuten sa att vi fick stanna om vi ville å att ja va så lugn... Va gör man inte för sina barn..Vi ville ju hem. Fick hem stesolid utifall han krampar mer. Ska hämta ut mer imorrn så vi har hemma.
Jag hoppas att d va första å sista gången d här hände. Fyy fan va vidrigt d va.. Usch. Man känner sig så jävla hjälplös... Ja kunde bara sitta å titta på han å stryka han över håret å pussa på han... Min älskade Neo...
Man e ju så jävla orolig konstant för ungarna. Ja har alltid vart nojig över att dom ska få feberkramper. Å nu fick han d. Ja fick panik just för att han aldrig tidigare haft d innan. Å han e snart 3 år..
Den här natten kommer ja inte sova gott... Konstant orolig... Hoppas att han e feberfri snart..
Fyy fan för feberkramper. Nu vet ja va syrran å kjell går igenom varje gång Leah krampar. Har man inte upplevt d själv så kan man bara föreställa sig hur d känns... D suger! D e så jävla fruktansvärt.. Så jävla vidrigt! Tur att barnen glömmer fort. En annan kommer alltid å ha d där vidriga minnet kvar..
Jag jobbar me äldre å har vart me flera ggr när dom har fått attacker av olika slag osv.. Där måste man vara professionell.. Hemma e man ju mamma... Å man ju så jävla hönsig ändå. Visst kan man inte skydda sitt barn från allt d onda.. Men man försöker ju så gott d går..
Å idag blödde mitt mamma hjärta.. Fast inget syntes på utsidan..
Allt va på insidan..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar