borta..? hemma alltid bäst!

D va inte mkt som hände igår faktiskt. Trodde att d skulle göra sjukt ont men nopp.
Lite mensvärk hade ja.. Inte så överdrivet. Fast ja fick ju Alvedon och diklofenak kontinuerligt.
Tabletter som skulle sväljas skulle ja få var 3:je timma som skulle stöta bort fostret.
Kl 21 igår kväll fick ja dom sista tabletterna. Efter ett tag börja jag blöda å d kom små blod klumpar. Ja la mig i sängen för å titta på tv. Fanns inte så mkt annat å göra. Mitt batteri på luren dog oxå så ja stängde av den för att ja skulle kunna ringa Frej å uppdatera. 22:30 skulle ja på toa då ja känt att en "klump" va på väg ut å skulle just dra ner byxan å sätta mig ner. Men ja hann inte så långt. Ja drog ner lite lite för att ja kände att d satt en "blod klump" som ja trodde d va först. Ja såg nå ljust å tänkte direkt att d måste va den som kommer. Ringde på klockan å d kommer personal. Ja ville ju inte se så dom skötte d bra. Hon kikade först bakifrån å kolla va d va å visst va d fostret som hade kommit. Hon tog "emot" den å ja satte mig på pottan dom hade lagt i toan. Där satt ja i hopp om att moderkakan skulle komma. Satt å tröck på emellanåt men inget hände. Kände att d hängde nåt i en liten tråd. Å d va ju den som hängde i navelsträngen. Barnmorskan sa att ja kunde resa mig upp för å hjälpa kakan på traven. Ställde mig upp å hon fixa binda å fostret så den låg där den skulle i bindan. Gick runt ett tag å kände efter en stund att nu har d kommit nåt... Ringde på klockan men va bara klumpar. Upp å traska lite igen. Tröck på lite då å då å ännu en blodklump kom å ja trodde ju att d va kakan så ja ringde på klockan igen.. Men nopp.. Satt på toan å gunga lite men inget hände. Hon satte en liten klämma i navelsträngen på den å så ställde ja mig upp igen å traska lite inne på rummet. Tröck på lite då å då igen.. (Ja hade inge ont alls nånstans.. ) Å då kände ja en mkt större klump som va på väg ut. Ringde på klockan å hon kom å kika å ja fick sätta mig på pottan. Visst va d kakan som va på väg. Fick trycka på lite till å den kom ut. Fick ställa mig upp så hon kunde ta bort pottan å gå ut därifrån me fostret..

Ja kände mig grymt ledsen.. Usch.. Men gick över rätt fort då ja "äntligen" blivit av me den..
La mig i sängen å glodde på tv igen å barnmorskan kom in å berätta att läkaren skulle komma å kika på fostret å kakan för å se hur allt såg ut..
Dröjde säkert 2 timmar innan hon kom. Läkaren ja träffade tidigare. Hon va lite konstig. Frågade samma saker hela tiden.. Hon va ung men konstig..
Iaf.. Hon förklara att hon hade sett fostret å moderkakan. Men när hon tog i moderkakan så föll den isär.. Hon förklara risker me om d finns delar kvar å blödningar osv. Hon ville se min binda hur mkt ja blödit.. Hon ringde sin överläkare till slut iaf å han ville att d skulle göras en skrapning.. Dom har helt andra rutiner tydligen vid "missed abortion" efter v.12.
Så skrapning skulle ske. Ja ringde Frej å berätta att ja blir kvar å ska in på operation men att ja skulle ringa han imorrn bitti..

Ja frågade läkaren vad innebär just skrapning..
Jaha du har inte gjort d förut...? sa hon...
eeeehhhh.. neee..
Å hon förklara.. Man går in me en sugskrapa som skrapar i hela livmodern. Man e sövd under hela ingreppet. Hela proceduren tar ca 15 minuter. Inte farligare än så.
Men d finns ju alltid risker vid skrapning. Infektionsrisk å risk för att man råkar skrapa hål i livmodersväggen.
Hon sa att hon ville va helt ärlig när hon berätta alla risker.

Läkaren ringde å fixa tid till op å ja fick kläder å ha på mig. D va fan inte d enklaste å ta av sig kläder me dropp hängandes över huvet på en.. Men en personal hjälpte mig. Va lite lättare. =)
Blev nerkörd i sängen till op runt halv 3-3 å möttes av 2 kvinnor som fråga massa frågor å körde mig vidare. Låånga korridorer kändes d som. Fick på mig mössa å en värmefilt. Väl inne i operationssalen va d som på film. I helvetes ljust å massa apparater överallt. Fick lägga mig på en brits me filten.
Skulle vänta tills läkaren kom innan dom sövde mig  men bara min läkare kom. Den andra va på väg..
Dom satte pluttar så dom kunde ta ekg å lite sånt.. Å blodtrycksmätare. Som tog blodtrycket me jämna mellanrum.. Sen säger min läkare att "han" e utanför å då sätter alla igång. Då va d dax för mig å sova.. ja fick en jäävligt stark medicin först som gjorde att ja blev "full". Kändes så jävla konstigt men skönt.. Man försökte kontrollera d men d gick ju fan inte..
Å så sa dom go natt å ja sa go natt ja me å tänkte att nu ska ja fan hålla ögonen öppna så länge ja bara kan.. Sen vaknar ja när ja ligger i sängen på uppvaket 15 minuter senare. Jag va ju ff lite groggy å frågar hur d gick å om d va rester kvar. D va d tydligen. Så sa ja att d va så jävla skönt å sova.
Du har ju bara sovit i 15 minuter sa en kvinna.. Hahaha. D va lite roligt. Bästa sömnen på så kort tid.
Ja fortsatte ju å sova men vaknade varenda jävla gång av den automatiska blodtrycksmätaren. Fy fan va den skrämde mig varje gång. Den lät ju så mkt..
Fick ligga lite längre på uppvaket så sova ett tag. halv 5 körde dom upp mig till gyn igen där ja fortsatte å sova nån timme till.
Ja hade sagt att ja ville bli väckt när frukosten skulle serveras. Å d gjorde dom. 7:45 kom hon in å väckte mig.
Dom ville att ja skulle kissa å äta frukost innan ja åkte. Så d gjorde ja. Frej kom å hämta mig runt 9 taget.
Sköööönt å komma hem å Emilla speciellt hade saknat mig.. Neo blev ju oxå jätte glad över å se mig. =)

Va yr ett tag här hemma så efter lunch la ja mig å sov när Neo skulle sova. Frej tittade på film me Emilla.
Sen har vi inte gjort så mkt. Varit ute en liten stund å sen bara vart hemma.

Ja å Frej ska kika på film å äta nå chips.. Måste ta mig en julmust oxå..
Men nu vet ni min dag när ja va på sjukan å skulle göra d tråkiga..

Nu efteråt känns d skönt å kunna leva normalt igen. Fast man hade ställt in sig på å ha barn. Men vissa saker ska man bara acceptera. Å d här kommer ta ett tag å bearbeta. Men ja ska ta mig igenom d..
Ja vet att ja kan! Men känns så jävla tråkigt bara. Vårat lilla pyre som skulle ha blitt syskon till Emilla å Neo har lämnat oss. Med stor sorg i hjärtat..

Vila i frid älskade barn..