jävligt konstigt

Altså från å med imorse e ja inte "gravid" längre helt plötsligt.
Jag vet att ett par inlägg framöver kommer handla om d men ja måste få bearbeta d på nå sätt.
Så jävla skum känsla. Den ligger ju kvar i magen. Å rör sig inte. Den bara ligger där inne å väntar på att få komma ut. Bli nerspolad i toan. Fy fan va grymt d låter! D e helt sjukt!
Kunde aldrig nånsin fatta att d skulle hända mig. Att jag skulle få missfall. Men att fostret e kvar.
Ja vet int eom ja nånsin kommer vilja titta på en ultraljudsskärm. D va så jävla hemskt. Å knappt nån min ville man inte göra då ungarna va me. Man försökte skoja å ha sig me Emilla men innerst inne va ja helt jävla förkrossad. Ja hade ställt in mig på att vi skulle få ett 3:je barn. 4 veckor efter syrran. Men nej.
Så blev d inte. Nästan halva tiden har man gått å den har stannat av i v 13.

D e så jävla surreal allting....

Gud hjälpe mig på onsdag. Ska dit själv då Frej har ungarna. Jisses va ja kommer gråta.
Men ja ska försöka låta bli. Lr ska man släppa ut sina känslor? Fast ja e jävligt bra på å kväva dom.
D har ja gjort i massa år. Ja vet att d inte e bra. Nångång så spricker den där jävla ballongen.
Å då kanske ja blir mentalsjuk på kuppen..